Om boken: 2016 / Ledmotivet i A. Belkins poesi är en uppmaning till återupplivandet av slaviska traditioner, som borde ligga till grund för den moderna ryska aning. Därav oppositionens och exponeringens patos i många av hans verk. Avsteg från urkulturella rötter, olika typer av lån (från den kristna religionen, den gregorianska kalendern till kulturella och språkliga krymplingar) ledde till att Ryssland vände sig bort från sin förfäders väg och födde hela generationer av "de som inte minns släktskap". Skär av roten och trädet torkar upp. Blir inte det ryska folket ett sådant vissnande träd idag, utan vilket det inte finns något Ryssland självt. Samtidigt lever den slaviska andlighetens skattkammare, och den ryska renässansen, en väg ut ur den kulturella och moraliska återvändsgränden är möjlig endast genom återkomst av sitt eget "jag". En person som har insett sina rötter, absorberat sina förfäders kultur, kommer att akut känna skillnaden mellan gott och ont, kommer inte att kunna förstöra världen omkring honom, känna sig vara en integrerad del av den, hans medvetande kommer att expandera, halvt bortglömda ord kommer att dyka upp i hans språk, världen kommer att gnistra av nya färger. "Återgå till de grundläggande principerna - / Var som barn, och sedan / På himlen kommer att blinka igen / Inte samma sak, men en underbar stjärna." hexalogi "Trigor"».